Mitt i tänkande tankar. Kärlek

Jag har under mina 22 år aldrig satt mig själv i första hand när det kommer till kärlek. Jag har alltid lagt mig under mina käras nivå. Pratat om respekt men aldrig respekterat mig själv. Och hur ska då någon någonsin kunna respektera mig? För ett tag sedan insåg jag en mycket viktig sak. Att jag kommer aldrig kunna vara med någon som inte älskar sig själv. Han kommer aldrig kunna låta mig älska honom förrän han älskar sig själv. Så insåg jag nu att det är samma sak för mig med respekt. Hur ska den jag är med kunna respektera mig om jag inte respekterar mig själv i vår relation. Jag är så stark i alla andra lägen i livet, men när det kommer till kärlek faller jag platt. Så sitter jag där med tårar som trillar och tänker att fan, det enda jag kräver är respekt. Utan att faktiskt kräva det från mig själv.

 

Det här är till alla ni som vet hur det känns när tårarna inte slutar droppa för en kille behandlat er dåligt. Till alla er som gör allt för kärleken och sen blir krossade när ni inte får någon respekt tillbaka, trots det faktum att ni offrat allt för någon. Hela era små vackra hjärtan har ni gett och inte bara dem, er hjärna läppar ögon händer varenda kroppsdel. Ni som trots att ni gett allt sitter hemma och gråter för att ni inte fått allt tillbaka. Ni som hatar att ni glömmer bort er själva i kärleken och går lägre än erat eget värde.

 

En dag vänder det.

 

Jag vet inte när, eller hur, eller varför. Men en dag kommer ni att börja respektera er själva. Och då kommer ni få respekt tillbaka. Och även om ni ibland kommer behöva ge upp en stor kärlek eller två, så kommer ni tillslut hamna på en plats där ni kräver respekt och får den, plus en jävla massa kärlek som bonus.

 

Jag trodde självrespekt var något man ibland var tvungen att ge upp för riktig kärlek.

 

Jag har aldrig insett hur viktig grundpelare respekt är i en relation. Jag har alltid tyckt att respekt är något man ibland får offra för stor kärlek. Men så insåg jag en dag att aldrig någonsin kommer jag få vara med om ett vuxet och moget förhållande om jag inte respekterar mig själv mest av allt.

 

Respektera er själva. Mina hjärtan. Gör det. Och om ni inte är där än, misströsta inte. Ni kommer dit. Och när ni (vi) är där, så kommer vi att bli fascinerade över att få så mycket respekt tillbaka. Och någonstans där kan man börja bygga en riktig relation


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0